Var i skolan på utvecklingssamtal med Elinas lärare. Det var roligt och intressant att höra en helt ny människas syn på ens dotter. Man blev ömsom stolt som en tupp och nästan lite förnärmad ibland.
Jag gillar inte att höra "negativa" ord om mina barn från andra..... :-(
Jag vet ju att det hon säger är sant så jag är inte en av de där föräldrarna som tror att mina barn bara är små änglar (robotar) som aldrig gör några fel, jag menar bara att det inte är speciellt kul att höra om det.

*  *  *  *  *  *  *

Fick läsa igenom allt som skrivits om Elina under alla år, vi fick nämligen med oss alla papper från första dagiset också. Mycket kul läsning faktiskt.
En av frågorna som Elina svarat på är om det finns något hon tycker är svårt (vid detta tillfället var hon 4 år)
Så här stod det:
Elina funderar länge innan hon svarar: Att vara kompis med M** :-)

M** är hennes bästa kompis men också hennes allra värsta kompis om man kan skriva så. De har ett speciellt förhållande, de liksom dras till varandra och leker lika mycket som världens bästa kompisar men ryker lika ofta ihop som hund och katt.
Inte konstigt att henne svar på frågan vad som var svårt blev som det blev. Jag tycker det är ganska gulligt av en 4-åring att ha de tankarna.

En gång sa hon till mig: Mamma jag älskar verkligen M** men det är så svårt att vara vänner ibland....

Ja lördagen har jag redan skrivit om och på söndagen var det dock lite lugnare, Majsan vaknade 06,30 och jag fick världen energikick hur nu det gick till..
Jag bakade i alla fall chokladbullar, kladdkaka och kanelbullar och var färdig med det 09,30 ca !!

På förmiddagen väntade vi inga besök så vi gick ut i skogen på en promenad medans Mats bytte däck på bilarna :-) I grusgropen hittade vi en isfläck och barnen åkte "skridskor" och hade jättekul som Maja numera säger om allt som är roligt.

På eftermiddagen kom det fler och det dök även upp oväntade gäster, en gammal klasskamrat, hans sambo och två barn. Oväntat men skitkul. Självaste tårtmakaren var här också.

19,00 stod det pizza och kebebtallrik på bordet som fick avsluta en intensiv men härlig helg!!

Kram

Idag fortsätter firandet av lilla Majsan..

Återkommer senare

För 3 år sedan kl 03,00 på morgonen vaknade jag av att det högg till i magen och jag fatta direkt att nu är det dags, äntligen!!!!
05,00 väckte jag Mats och vi skjutsade blivande storasystern till farmor och ca 06,00 skrevs vi in på förlossningen. Kaxiga som vi var med erfarenheten efter Elinas födelse så titta vi på varann och sa att runt 8-tiden är det klart ;-)

Men Majsan ville inte riktigt att det skulle gå så snabbt och lätt så hon väntade ett tag till innan hon ville komma fram. Men 11,30 kom hon då vår andra lilla prinsessa och idag fyller hon redan 3 år.... WOW tiden går verkligen fort.

* * * * * * * * * *

Hon har haft vänner och släktingar här nästan hela dagen och varit på ett strålande humör trots att middagsvilan uteblev. Mot slutet av dagen så märktes det ju på hennes tålamod att hon inte riktigt var på topp, men ändå var det inga vanliga utbrott utan mest suckar och stön av trötthet.

* * * * * * * * * *

Så till min älskade lilla prinsessa: TACK för en alldeles underbar dag och vilken tur jag har som har fått två såna underbara prinsessor till döttrar!

Idag när Elinas jacka var lortig fick hon ta sin reservjacka och det visar sig att hon inte tycker att den är så fin. Den är faktiskt lite ful sa hon.
Så blev hon tyst och sa:
Men mamma säg inte det till x (hon som vi fick jackan av) för jag vill inte såra henne, men jag tycker faktiskt inte att den är så fin..

Jag blev alldeles varm och stolt över hennes ordval.

Imorse tog jag fram Majas vinterskor, ett par jättebra läderkängor som storasyster har haft. Varma och goa. När jag sedan kom hem från jobbet när barnen redan hade somnat så stod kängorna på köksbänken. Mats sa att hon inte kunde ha dem, de är definitivt inte för små, men de har blivit alldeles för hårda i skaftet så Majsan hade sår på båda fötterna. På hälarna och fotknölarna... Stackarn och idag när de har haft sin skogsdag och allt.

Så nu måste jag hitta nya vinterdojjor.. Hon har iofs ett par fodrade vikingstövlar som räcker än så länge.. Pluttesnuttan min..

Idag är jag avundsjuk på min dotter... Hon ska gå med farmor på Färjestads 75-års jubileum! Tänk vad jag skulle velat ha gjort det...

Men jag är än en gång glad att mina barn har så många släktingar som vill göra saker med dem och bryr sig så mycket om dem!

Puss

Första gången Maja var på besök hos tandläkaren (eller hygienist är det väl egentligen) så var hon inte så sugen på att varken visa tänder eller prata, då var hon 1 år. Nästa gång på hösten när hon skulle fylla 2 år så fick hon en ny tid och jag var inte så värst sugen på att åka dit.

De försökte att muta henne med leksaker varpå jag förklarade att hon tyvärr, tyvärr inte är mutbar. Det örat lyssnade inte hygienisten på utan visade Majsan en fin klocka som hon skulle få om hon öppnade munnen. Maja tar emot den och kastar den rakt i ansiktet på hygienisten :-) Ville gärna säga Vad var det jag sa?? Vi kom överens att hon skulle få komma om ett halvår i stället för om ett år för att vänja henne. Så var det då dags i somras, då hade vi fått en ny hygienist som var helt underbar! Inte för att det gick bättre med Maja men hon frågade mig varför hon trodde att hon betedde sig så här.
Så här=vända sig bort från henne och inte ens prata eller titta i ögonen. Jag sa att min teori är att hon är blyg (alt stönig) hon pratar helt enkelt inte med människor hon inte känner eller inte vill prata med. Så om hon skulle träffa henne oftare så tror jag att det skulle funka. Sagt och gjort vi fick 2 tider till hos henne, endast 10-minutersbesök för att lära känna henne med 2 veckors mellanrum.
Andra gången var likadan som den första med skillnaden att hon berättade att hon skulle till moster när vi åkte därifrån. Tredje gången visade hon tänderna en kort stund så hon hann att räkna de i underkäken i alla fall.

Idag på fjärde besöket hos den "nya" tandhygienisten så var Majsan jätteduktig! Det började med att hon kom ut och ropade upp oss och Maja fick säga till henne: Nu går vi till din rum! Hon hoppade upp i stolen och satte sig, fick lysa med lampan, dammsuga upp vatten i en liten kopp för att till slut gapa jättestort och visa alla tänderna så hon kunde titta med spegeln och räkna ALLA tänder denna gång!

Sen fick vi en tid om en månad igen, så att hon inte glömmer bort henne. Tänk att det finns såna människor som tar hänsyn till barns olika egenskaper och sidor. Tack vare detta så pratar Majsan om "tannlikarn" med ett skratt på läpparna.
F**N ta dem om vi får en annan hygienist i framtiden!

Idag hade de ringt från dagis på båda mina mobiler och lämnat meddelande om att min lilla Majsan hade spytt på dagis. Min sambo var underbar nog att också lämna ett meddelande om att de fått tag på honom och att han stack iväg och hämtade henne.... Men så usel man känner sig, där satt jag på ett möte som i sig är väldigt viktigt men inte i närheten så viktig som en sjuk liten Majsan.

Hon har inte spytt något mer, men är kass i magen och sliten. Så någon magsjuka är det troligen inte, enligt personalen så har influensan som härjar på dagis nu börjat med kräkningar så det kanske är det som väntar oss.. Ynkliga lilla Majsan viskade när jag kom hem att hon ville ha kram... Gissa om hon fick det?

Idag hade jag möjlighet att hämta barnen tidigare än halvfem som de numera blir hämtade. Jag gick till dagis/skolan och vi tog en promenad genom skogen hem. Det var ju alldeles underbart väder ute så vi stannade kvar en stund jag och Maja. Elina pep iväg till kompisar som vanligt ;-) Hon börjar bli stor nu min skoltjej..

Jag filmade Majsan lite som jag delger er här..

I fredags var Elina med på mitt jobb och "hjälpte" mig lite. Jag jobbar just nu mycket tillsammans med min personalchef och Elina var med ett antal ggr in på hennes kontor.
Elina gillar ju att hålla på med papper, sortera och ha sig.

Igår gick hon ner till sitt skrivbord och höll på länge länge med nåt innan hon ropa på mig. Jag kom dit och fick se massvis med papper i all världens oröra.
Hon frågade: Såg det ut ungefär så här på *****:s (personalchefen) skrivbord?

Ja svarade jag för det gjorde det, och då var hon jättenöjd för det var det hon ville för hon skulle vara personalchef!!

På förmiddagen när vi gjorde oss i ordning för att åka till mormor och morfar för att äta en tidig Fars Dag-middag så kände jag på mig att det var någonting jag hade glömt....

Hmmm gick förbi kylskåpet och fick se lappen med Elliots kalas :-O
Hjälp, f******n mm skrek jag rakt ut (inte konstigt att Majsan använder det där fula ordet) och insåg i alla fall att jag inte var försent ute och skulle hinna till kalaset.

Så först underbar mormor-lagad lunch med efterrätt, snabbis till Toys ´r us och hittta en present till Elliot (det hade jag ju inte heller kommit ihåg *skäms*)

Majsan fick en halvtimmes powernap och vi åkte på kalas. Hon blev överlycklig när hon fick syn på sin älskade Elliot, men han var nyvaken och hade liksom ingen lust med en påflugen Majsan. Sen var det lek, lek, lek, lek och fika och lek, lek och fika och fiskdamm och lek och sen var det tvärt slut... Majsan började komma in i nån slags sockerchocks-fas och jag tyckte att det var lika bra att bryta.

I bilen hem började hon gråta för att hon inte hade fått nån kram av Elliot innan vi åkte, men sen kom hon på att hon faktiskt hade fått en ny kompis också - nämligen Filips pappa Marcus.. Så då pratade hon om Marcus hela vägen hem istället ;-)

En stressig men alldeles underbar dag har det varit i alla fall!

    ...kommer jag att lägga ut lite bilder och små korta filmer på mina barn istället för att hålla på med hemsidan www.ploppimoj.se
Det tar alldeles för mycket tid att hålla på med den så jag startar denna blogg i stället för alla nära och kära som är intresserade av vad ploppimojbarnen håller på med.

Kanske skriver jag lite om mig själv oxå, men det är knappast troligt ;-)