Var i skolan på utvecklingssamtal med Elinas lärare. Det var roligt och intressant att höra en helt ny människas syn på ens dotter. Man blev ömsom stolt som en tupp och nästan lite förnärmad ibland.
Jag gillar inte att höra "negativa" ord om mina barn från andra..... :-(
Jag vet ju att det hon säger är sant så jag är inte en av de där föräldrarna som tror att mina barn bara är små änglar (robotar) som aldrig gör några fel, jag menar bara att det inte är speciellt kul att höra om det.

*  *  *  *  *  *  *

Fick läsa igenom allt som skrivits om Elina under alla år, vi fick nämligen med oss alla papper från första dagiset också. Mycket kul läsning faktiskt.
En av frågorna som Elina svarat på är om det finns något hon tycker är svårt (vid detta tillfället var hon 4 år)
Så här stod det:
Elina funderar länge innan hon svarar: Att vara kompis med M** :-)

M** är hennes bästa kompis men också hennes allra värsta kompis om man kan skriva så. De har ett speciellt förhållande, de liksom dras till varandra och leker lika mycket som världens bästa kompisar men ryker lika ofta ihop som hund och katt.
Inte konstigt att henne svar på frågan vad som var svårt blev som det blev. Jag tycker det är ganska gulligt av en 4-åring att ha de tankarna.

En gång sa hon till mig: Mamma jag älskar verkligen M** men det är så svårt att vara vänner ibland....