gammalt
Jag hade ju en annan blogg för några år sedan där jag skrev om när jag skulle bli av med mina kilon, men jag han knappt börja skriva på den bloggen innan min pappa fick en stroke... Läste idag de två första inläggen och jag började nästan gråta.. Så här skrev jag:
Min pappa.. Den starka som man ringer till när man behöver hjälp med vad som helst.. Låg där på en bår och såg helt hjälplös ut..Han tog i min hand och log... Han kunde knappt prata.. Det lät som om han hade hällt i sig en flaska sprit..
Efter ett par timmar i ett rum på akuten så visade det sig att alla prover var jättebra, och jag kände paniken stiga.. De skickar väl inte hem honom????? Men så var det inte.. De skulle skicka honom på hjärnröntgen för att se om det var en blödning eller propp.
Mamma tyckte att jag skulle åka hem och idag ringde hon och sa att någon blödning var det inte, men en propp i hjärnan.. en lindrigare stroke..
Min pappa... min älskade pappa....
Det andra inlägget:
Igår var en dag av trötthet och till slut även lättnad..
Redan knappt ett dygn efter stroken så visar min pappa tecken på att allt kommer att bli bättre och det ganska snart. Han är en fighter min pappa. Busig dessutom.. Han gick själv på toaletten utan att veta om han fick det egentligen. Men han klarade det och det är inte dåligt med tanke på att det inte har gått ett dygn än.
Idag ska jag hälsa på honom.. Det var alldeles för många som gjorde det igår så jag väntade tills idag... Vill inte att han ska vara så trött att han inte orkar prata med mig..
Kram
Stroke
Usch... igår fick jag det där telefonsamtalet som man inte vill ha... Min syster ringde och sa att pappa skulle till akuten för en misstänkt blodpropp. Jag fick panik och började gråta... Sprang och skulle ta bilen för att åka in, men sambon hejdade mig... Jag fixar skjuts, du ska inte köra bil. Skjutsen kom och jag fick vänta ett tag på akuten innan ambulansen kom med min pappa....Min pappa.. Den starka som man ringer till när man behöver hjälp med vad som helst.. Låg där på en bår och såg helt hjälplös ut..Han tog i min hand och log... Han kunde knappt prata.. Det lät som om han hade hällt i sig en flaska sprit..
Efter ett par timmar i ett rum på akuten så visade det sig att alla prover var jättebra, och jag kände paniken stiga.. De skickar väl inte hem honom????? Men så var det inte.. De skulle skicka honom på hjärnröntgen för att se om det var en blödning eller propp.
Mamma tyckte att jag skulle åka hem och idag ringde hon och sa att någon blödning var det inte, men en propp i hjärnan.. en lindrigare stroke..
Min pappa... min älskade pappa....
Det andra inlägget:
Suck av lättnad och trötthet
Pappa, älskade pappa...Igår var en dag av trötthet och till slut även lättnad..
Redan knappt ett dygn efter stroken så visar min pappa tecken på att allt kommer att bli bättre och det ganska snart. Han är en fighter min pappa. Busig dessutom.. Han gick själv på toaletten utan att veta om han fick det egentligen. Men han klarade det och det är inte dåligt med tanke på att det inte har gått ett dygn än.
Idag ska jag hälsa på honom.. Det var alldeles för många som gjorde det igår så jag väntade tills idag... Vill inte att han ska vara så trött att han inte orkar prata med mig..
Kram
Kommentarer
Postat av: Morfar/ Pappa.
Hej Helena. Har läst vad Du skrev. Tala om att bli rörd. Orden gick rätt in i hjärteroten. Kommer inte så noga ihåg de två - tre första dagarna, men sen kände jag ju värmen från Er allihopa. Detsamma var ju vid den andra stroken, som dessbättre var lite lindrigare. Kämpa, såklart med den familj jag har, då gäller det hänga i. Kramar från Pappa/Morfar
Trackback