Idag skickade jag ett sms till min älskade sambo för att se om han fått nån fisk, varpå han ringde tillbaka och sa att stämningen var lite tryckt. Jag trodde grabbarna kanske tagit ett par öl för mycket och blivit ovänner men det var värre än så.

Igår hade deras grannars båt vält och en person hade omkommit.....Hugaligen...Helt plötsligt så inser man (både han och jag) att livet är fruktansvärt skört....
Blev nästan lite sur först, dels för att jag hade högtalartelefonen på och Elina hörde.. Hon har sen en tid tillbaka varit ledsen på kvällar när hon ska sova för att hon tänker på döden och att Mats, jag, Maja och alla andra hon håller av faktiskt kan dö. Såg i hennes blick att detta inte gjorde saken bättre.
Sen tyckte jag att det var onödigt av honom att berätta för mig nu när jag ska ha kul ikväll (egoist - javisst), antar att det är ett försvar för han sa att det faktiskt skulle kunna komma på nyheter och i tidningar och då skämdes jag.. Klart att han skulle berätta...

Nu vill jag bara att han ska komma hem... Jag längtar fruktansvärt mycket efter honom nu....

Här kan ni läsa om olyckan, tänk om jag hade råkat sett detta innan jag pratade med honom... Fy