Snart 7 år sedan
Vid den här tiden för 7 år sedan hade vi för en halvtimme sen blivit inskrivna på förlossningen och om 2½ timme är det exakt 7 år sedan vår lilla rödtott valde att komma ut...
Så här skrev jag om förlossningen då... hon var planerad till 21:e december 2000
Jag slutade att jobba den sista november och det var skönt, även om jag inte mådde dåligt så var jag ganska trött i ryggen när jag hade jobbat en hel dag. Det jobbigaste i slutet var på nätterna när jag hade svårt att sova på nätterna för att jag låg obekvämt och att jag var "orolig i knäna" som jag vill uttrycka det!
Den 21:e december kom och jag kände ingenting, och julhelgen kom utan att jag kände någonting och då började jag att bli orolig över att det skulle bli på nyårsafton... Men kl 0,00 på nyårsafton så skålade jag och Mats för att vi hade "lyckats" att gå över tiden så att han/hon skulle födas år 2001
Så började då mina småvärkar morgonen den 3:e januari. Mats hade åkt till jobbet vid 8-tiden och jag gick upp för att göra kaffe och frukost. Vid 9-tiden fick jag lite värk som kändes som mensvärk och jag förstod direkt att det var nära nu..........
Det höll på och småvärkte så jag ringde till Mats vid 9,30 och sa att han fick ha mobiltelefonen till hands ifall jag ville att han skulle komma hem. Men hela förmiddagen gick utan att det blev alltför jobbigt, värkarna blev ju starkare men jag hade definitivt värre värkar i tonåren när jag hade mens, så det var inte så jobbigt. Men så i sista reklampausen av Våra bästa år (som jag slaviskt följt under mina lediga veckor) så högg det tag i mig så jag nästan ramlade omkull där jag satt i soffan... Jag ringde först till mamma (!?) och grät och sa att jag aldrig skulle klara detta..
Sen ringde jag till Mats och sa att det nog inte var dags att åka in men jag ville att han skulle komma hem.. Han kom hem och vi ringde till förlossningen och sa som det var, hon frågade om vi ville åka in, men både jag och Mats hade bestämt oss för att vara kvar hemma så länge som möjligt och det tyckte hon var ett klokt beslut så hon gav oss lite råd och tips.
Jag började att ta lite tid mellan värkarna och det var allt från 6 - 15 minuter och de var inte särskilt långa värkarna heller. Men för varje timme som gick så blev värkarna längre och tiden emellan blev kortare. När klockan var 17 så kom Mats brorsa och hans ena son och hälsade på oss. De åt pizza medan jag låg på knä i soffan och åt glass och såg på TV. Då var det nästan exakt 5 minuter mellan varje värk. När klockan var ca 18 så blev det helt pllötsligt 20 minuter mellan två värkar och då var jag helt övertygad om att det skulle stanna av. Det var ju logiskt också eftersom värkarna inte gjorde speciellt ont.
Men efter det så var det fortfarande 5 minuter mellan värkarna som nu blev kraftigare och kraftigare men fortfarande långt ifrån så ont som jag hade föreställt mig på eftermiddagen när jag tittade på Våra bästa år!!!
Men vid 19-tiden hade jag några värkar som det bara var 3 minuter emellan och då tyckte Mats brorsa att vi skulle åka in. Men jag skulle bara se klart Vänner först och sen skulle jag duscha och hinna ringa till flera stycken och tala om att vi var på väg in (jag hade ju lovat att göra det)
Vi åkte in med planer på att kolla så att jag inte var öppen för mycket och sen åka hem igen, för jag ville inte ligga på förlossningen i massa timmar och "öppna mig"
Vid 20-tiden blev vi inskrivna och det visade sig att jag var öppen 7 cm, så på frågan om jag fick åka hem igen, fick jag svaret: Inte utan bebis.....
Men jag hade fortfarande inte på långa vägar så ont som jag hade föreställt mig. Vi satte på radion för det var bandy, Boltic spelade hemmamatch och jag ville höra hur det gick. Efter 1 timme ungefär så kom de in och visade hur lustgasen fungerade och det var ganska skönt till att börja med. Men sen när värkarna blev värre och värre så hade jag en handduk som jag bet i istället. Jag minns egentligen inte så mycket eftersom det gick ganska fort allting. Vid 22,30 så satte krystvärkarna igång och det var först då jag tyckte att det gjorde riktigt ont och då speciellt när huvudet skulle ut.
Men så var då klockan 23,03 när världens vackraste bebis kom ut och det var ingen Rasmus som jag hade trott utan en underbart vacker liten dotter som direkt fick namnet Elina. Hon vägde 3360g och var 52 cm lång. Lite hår hade hon också som var rödlätt. Vi hade blivit mamma och pappa och gissa om vi var stolta!!!
Så här skrev jag om förlossningen då... hon var planerad till 21:e december 2000
Jag slutade att jobba den sista november och det var skönt, även om jag inte mådde dåligt så var jag ganska trött i ryggen när jag hade jobbat en hel dag. Det jobbigaste i slutet var på nätterna när jag hade svårt att sova på nätterna för att jag låg obekvämt och att jag var "orolig i knäna" som jag vill uttrycka det!
Den 21:e december kom och jag kände ingenting, och julhelgen kom utan att jag kände någonting och då började jag att bli orolig över att det skulle bli på nyårsafton... Men kl 0,00 på nyårsafton så skålade jag och Mats för att vi hade "lyckats" att gå över tiden så att han/hon skulle födas år 2001
Så började då mina småvärkar morgonen den 3:e januari. Mats hade åkt till jobbet vid 8-tiden och jag gick upp för att göra kaffe och frukost. Vid 9-tiden fick jag lite värk som kändes som mensvärk och jag förstod direkt att det var nära nu..........
Det höll på och småvärkte så jag ringde till Mats vid 9,30 och sa att han fick ha mobiltelefonen till hands ifall jag ville att han skulle komma hem. Men hela förmiddagen gick utan att det blev alltför jobbigt, värkarna blev ju starkare men jag hade definitivt värre värkar i tonåren när jag hade mens, så det var inte så jobbigt. Men så i sista reklampausen av Våra bästa år (som jag slaviskt följt under mina lediga veckor) så högg det tag i mig så jag nästan ramlade omkull där jag satt i soffan... Jag ringde först till mamma (!?) och grät och sa att jag aldrig skulle klara detta..
Sen ringde jag till Mats och sa att det nog inte var dags att åka in men jag ville att han skulle komma hem.. Han kom hem och vi ringde till förlossningen och sa som det var, hon frågade om vi ville åka in, men både jag och Mats hade bestämt oss för att vara kvar hemma så länge som möjligt och det tyckte hon var ett klokt beslut så hon gav oss lite råd och tips.
Jag började att ta lite tid mellan värkarna och det var allt från 6 - 15 minuter och de var inte särskilt långa värkarna heller. Men för varje timme som gick så blev värkarna längre och tiden emellan blev kortare. När klockan var 17 så kom Mats brorsa och hans ena son och hälsade på oss. De åt pizza medan jag låg på knä i soffan och åt glass och såg på TV. Då var det nästan exakt 5 minuter mellan varje värk. När klockan var ca 18 så blev det helt pllötsligt 20 minuter mellan två värkar och då var jag helt övertygad om att det skulle stanna av. Det var ju logiskt också eftersom värkarna inte gjorde speciellt ont.
Men efter det så var det fortfarande 5 minuter mellan värkarna som nu blev kraftigare och kraftigare men fortfarande långt ifrån så ont som jag hade föreställt mig på eftermiddagen när jag tittade på Våra bästa år!!!
Men vid 19-tiden hade jag några värkar som det bara var 3 minuter emellan och då tyckte Mats brorsa att vi skulle åka in. Men jag skulle bara se klart Vänner först och sen skulle jag duscha och hinna ringa till flera stycken och tala om att vi var på väg in (jag hade ju lovat att göra det)
Vi åkte in med planer på att kolla så att jag inte var öppen för mycket och sen åka hem igen, för jag ville inte ligga på förlossningen i massa timmar och "öppna mig"
Vid 20-tiden blev vi inskrivna och det visade sig att jag var öppen 7 cm, så på frågan om jag fick åka hem igen, fick jag svaret: Inte utan bebis.....
Men jag hade fortfarande inte på långa vägar så ont som jag hade föreställt mig. Vi satte på radion för det var bandy, Boltic spelade hemmamatch och jag ville höra hur det gick. Efter 1 timme ungefär så kom de in och visade hur lustgasen fungerade och det var ganska skönt till att börja med. Men sen när värkarna blev värre och värre så hade jag en handduk som jag bet i istället. Jag minns egentligen inte så mycket eftersom det gick ganska fort allting. Vid 22,30 så satte krystvärkarna igång och det var först då jag tyckte att det gjorde riktigt ont och då speciellt när huvudet skulle ut.
Men så var då klockan 23,03 när världens vackraste bebis kom ut och det var ingen Rasmus som jag hade trott utan en underbart vacker liten dotter som direkt fick namnet Elina. Hon vägde 3360g och var 52 cm lång. Lite hår hade hon också som var rödlätt. Vi hade blivit mamma och pappa och gissa om vi var stolta!!!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Åååååh vad det ryser i mig!
- faktum är att jag blir riktigt sugen på en förlossning till!
(fast...jag vill inte vara gravid och troligen räcker det med själva förlossningen. Ett tredje barn är jag INTE beredd på ännu, en sak i taget. Och att bara känna för att vara med om en förlossning till kan jag leva på i många herrans år. Mer än så behövs inte. haha)
Hur som helst, var rysningarna mysiga. Du skrev fint!
Trackback