Så när hon äntligen hade kommit fram så fick hon bli fotad med Marie Picasso som för övrigt verkade superdupergullig.

En "nätkompis" dotter hade skrivit så gulligt till sin mamma och då kom jag på att jag måste lägga ut bilden på lappen som Elina skrev till Mats för exakt ett år sedan.

Hon hade väl hört uttrycket någonstans och gjorde om det så det passade till Mats... jag är nästan säker på att han fick lite tårar i ögonen....

Idag var det så dags för Elinas allra första skolavslutning... Kläder och skor har hon varit med själv och valt och hon var jättefin verkligen. Nu skulle hon alltså få sitt första sommarlov.... Men sommarlovet verkar inte vara det som hägrar för hon sa så här:

Åhh idag är det bara 10 veckor kvar tills jag börjar 1:an :-) Hon älskar verkligen skolan, men vi får väl se hur länge det håller i sig.

Det sjöngs och dansades och var jättefin stämning, sen var det dags för fika i grön(gul)gräset men Elina fick möjligheten att följa med till Mats jobb så hon avvek tidigt.

Majsan och jag var kvar en stund, men nu är vi hemma och ska vila och greja lite innan vi åker in till stan och käkar lunch med moster och kusin.

Precis nu när jag skulle stänga av datorn ringde Elina och berättade att hon kom på sjätte plats i fisketävlingen hon var med på.
Hon följde med Mats på pimpeltävling och hade fiskat upp 2 aborrar. Hon hade haft flera napp och dessutom tappt två stora aborrar precis vid båtkanten.

Men ni skulle ha hört henne, så stolt så stolt... Hon hade packat ner både böcker och dagbok ifall hon skulle få tråkigt men hon hade pimplat, fikat och pimplat och haft jättekul.

Min älskade lilla snutta börjar bli stor, jag fattar inte ;-)

Det har ju av förklariga skäl varit mycket Maja på bloggen, men måste ju bara skriva om Elinas debut i skoljoggen i fredags.
Hon har ju varit med i friidrott i 2½ år och löpning har inte varit det hon tycker är roligast. Hon är med en hopp och springa fort-tjej.

Så igår hade de skoljogg och till det tillhör klasskampen. De har en slinga på 1 km och varje barn får springa så många varv de orkar och kan på en viss tid.

Min duktiga Elina sprang 5 varv=5km, gissa om jag var stolt för det trodde jag INTE... :-)

Det bästa med detta är att hon nu vill följa med mig ut på mina promenader och jag brukar ha en slinga på 3,5 km och en på 5 km.

Idag drog vi ut en jättelös tand på Elina och jag skulle skölja av den lite och VIPS så försvann den ner i avloppet....... Elina bröt ihop totalt och blev jätteledsen, hon såg ju framför sig hur vi skulle lägga den i ett glas osv

Vad jobbigt det var att se henne så ledsen så jag sa till henne att hon skulle få en peng av mig i alla fall. Mats kom upp och frågade varför hon var så ledsen och jag sa att mamma var dum och klantig.

Då skrek hon rakt ut och slängde sig runt halsen på mig och sa att jag inte alls var dum.
- Mamma jag vet att det inte var meningen och att det var en olyckshändelse men jag är ledsen ändå.

Då började jag att gråta för jag tyckte att det var så fint sagt, så ledsen och ändå kunde förstå att jag inte menade att göra detta :-)

Så nu ska hon få en rejäl peng dels som kompensation för att jag klantade mig och dels för att hon tänker så fint.

Min fina Elina

Av någon anledning så var jag grymt trött i morse (brukar vara morgonpigg annars) och Elina tjatade och tjatade om att vi skulle gå upp. Jag fick knappt upp ögonen och mumlade massa osammanhängande till svar. Till slut sa jag att hon kunde gå upp och plocka fram vad hon ville ha till frukost så kommer jag alldeles strax.

Efter någon minut så skrek hon från köket att jag inte fick komma upp än....

15 minuter senare hade hon gjort fukost till mig, sig själv och Maja...Gullesnuttan min

Det här blir en bra dag kände jag då. Syster och systerdotter kommer hit på mat, så skall systerdottern enligt önskemål från Elina fixa hennes hår för hon ska på discokalas.

Ja igår fick jag äntligen gå på hockey... Tack till de på sambons jobb som inte skrev upp sig så att vi fick en chans att se denna underbara match, Elina och jag.

Vi träffade Elinas stora favorit som hon längtat efter ett tag nu, YVONNE
Yvonne är en hängiven Färjestadsfan och målar sig i ansiktet varje match och naturligtvis ville Elina och Michelle också måla sig.. (bild på det kommer när jag laddat ur mobilen)

Sen efter första perioden så ville Elina stå hos Yvonne och Christina på ståplats. Lyckligtvis ville Michelle sitta hos mig så vi bytte barn en period.

Efter andra perioden så skulle vi byta tillbaka, men Elina ville stå kvar och Michelle ville sitta kvar (ursäkta, hur ofta förekommer detta att barnen vill olika saker??? Jaja de börjar väl bli lite större nu...)

Elina hade hoppat och hejat och klappat men försökte sjunga med i sångerna men det gick inte så bra sa hon själv efteråt..

Men vi var båda nöjda med en kväll på Färjestad och vi vann ju med 4-1 TJOHO

Elina skulle spela yatzy med sin pappa idag, efter några slag fick han yatzy (5 tvåor) och skrev 50 poäng på sig. Det skulle han inte ha gjort, för Elina sa att han bara fick 10 poäng eftersom det var 5 tvåor....... (hon VET att yatzy är 50 poäng)
Hon ville börja om från början och när pappa inte ville det så blev hon arg och rev sönder pappret och sprang in på sitt rum och skrek ;-)

Fick en bild av min pappa idag som de tog när Elina spelade hockey...

Love you very very much

Inför sportlovet hade de satt upp en lapp om provapåhockey för tjejer i Elinas skola. Elina såg den och eftersom hon kan läsa så talade hon om för mig att detta ville hon prova. Jag har ju tagit semester på påsklovet för att vi inför flytten av vår arbetsplats inte får en minut ledigt just nu.

Men underbara snälla morfar ställde upp, så han följde med henne till Norvalla i full mundering. Det visade sig att hon var ensam om att vilja prova på hockey denna dag.... Men tror ni Elina var ledsen?
Nope, hon fick en Personlig hockeytränare i 2 timmar. Denna kille tog hand om henne och hon fick verkligen visa att hon är en tuff tjej. Hon åkte framlänges, baklänges och fick skjuta på damlagets målvakt som tränade samtidigt.
Han fick påminna henne att hon skulle dricka vatten och vila lite också...

Dagen efter var hon med mormor till badhuset och simmade en hel längd = 25 meter..
Ibland blir man så stolt så man nästan spricker....
På eftermiddagen fick vi hem en sliten men ack så stolt tjej...

Ja idag hade Elina kalas för sina klasskamrater och några som hängt med från "början" så att säga. Själv har jag ont i halsen och troligtvis feber (käkar alvedon regelbundet så jag hinner inte känna av ordentligt) och var inte överdrivet sugen på 3 timmar med huset fullt.

Men allt flöt på alldeles utmärkt med hjälp av kompisar så sa det mest svisch så var kalaset slut.

C hade gjort en tårta som var både unerbart fin och populär.

Nu är det slut på firande för ett tag framöver och det känns skönt ;-)

Imorgon börjar jobbet igen (om jag är frisk) och det ska också bli skönt på ett sätt.

Kram

Vid den här tiden för 7 år sedan hade vi för en halvtimme sen blivit inskrivna på förlossningen och om 2½ timme är det exakt 7 år sedan vår lilla rödtott valde att komma ut...

Så här skrev jag om förlossningen då... hon var planerad till 21:e december 2000

Jag slutade att jobba den sista november och det var skönt, även om jag inte mådde dåligt så var jag ganska trött i ryggen när jag hade jobbat en hel dag. Det jobbigaste i slutet var på nätterna när jag hade svårt att sova på nätterna för att jag låg obekvämt och att jag var "orolig i knäna" som jag vill uttrycka det!
Den 21:e december kom och jag kände ingenting, och julhelgen kom utan att jag kände någonting och då började jag att bli orolig över att det skulle bli på nyårsafton... Men kl 0,00 på nyårsafton så skålade jag och Mats för att vi hade "lyckats" att gå över tiden så att han/hon skulle födas år 2001
Så började då mina småvärkar morgonen den 3:e januari. Mats hade åkt till jobbet vid 8-tiden och jag gick upp för att göra kaffe och frukost. Vid 9-tiden fick jag lite värk som kändes som mensvärk och jag förstod direkt att det var nära nu..........
Det höll på och småvärkte så jag ringde till Mats vid 9,30 och sa att han fick ha mobiltelefonen till hands ifall jag ville att han skulle komma hem. Men hela förmiddagen gick utan att det blev alltför jobbigt, värkarna blev ju starkare men jag hade definitivt värre värkar i tonåren när jag hade mens, så det var inte så jobbigt. Men så i sista reklampausen av Våra bästa år (som jag slaviskt följt under mina lediga veckor) så högg det tag i mig så jag nästan ramlade omkull där jag satt i soffan... Jag ringde först till mamma (!?) och grät och sa att jag aldrig skulle klara detta..
Sen ringde jag till Mats och sa att det nog inte var dags att åka in men jag ville att han skulle komma hem.. Han kom hem och vi ringde till förlossningen och sa som det var, hon frågade om vi ville åka in, men både jag och Mats hade bestämt oss för att vara kvar hemma så länge som möjligt och det tyckte hon var ett klokt beslut så hon gav oss lite råd och tips.
Jag började att ta lite tid mellan värkarna och det var allt från 6 - 15 minuter och de var inte särskilt långa värkarna heller. Men för varje timme som gick så blev värkarna längre och tiden emellan blev kortare. När klockan var 17 så kom Mats brorsa och hans ena son och hälsade på oss. De åt pizza medan jag låg på knä i soffan och åt glass och såg på TV. Då var det nästan exakt 5 minuter mellan varje värk. När klockan var ca 18 så blev det helt pllötsligt 20 minuter mellan två värkar och då var jag helt övertygad om att det skulle stanna av. Det var ju logiskt också eftersom värkarna inte gjorde speciellt ont.
Men efter det så var det fortfarande 5 minuter mellan värkarna som nu blev kraftigare och kraftigare men fortfarande långt ifrån så ont som jag hade föreställt mig på eftermiddagen när jag tittade på Våra bästa år!!!
Men vid 19-tiden hade jag några värkar som det bara var 3 minuter emellan och då tyckte Mats brorsa att vi skulle åka in. Men jag skulle bara se klart Vänner först och sen skulle jag duscha och hinna ringa till flera stycken och tala om att vi var på väg in (jag hade ju lovat att göra det)
Vi åkte in med planer på att kolla så att jag inte var öppen för mycket och sen åka hem igen, för jag ville inte ligga på förlossningen i massa timmar och "öppna mig"
Vid 20-tiden blev vi inskrivna och det visade sig att jag var öppen 7 cm, så på frågan om jag fick åka hem igen, fick jag svaret: Inte utan bebis.....
Men jag hade fortfarande inte på långa vägar så ont som jag hade föreställt mig. Vi satte på radion för det var bandy, Boltic spelade hemmamatch och jag ville höra hur det gick. Efter 1 timme ungefär så kom de in och visade hur lustgasen fungerade och det var ganska skönt till att börja med. Men sen när värkarna blev värre och värre så hade jag en handduk som jag bet i istället. Jag minns egentligen inte så mycket eftersom det gick ganska fort allting. Vid 22,30 så satte krystvärkarna igång och det var först då jag tyckte att det gjorde riktigt ont och då speciellt när huvudet skulle ut.
Men så var då klockan 23,03 när världens vackraste bebis kom ut och det var ingen Rasmus som jag hade trott utan en underbart vacker liten dotter som direkt fick namnet Elina. Hon vägde 3360g och var 52 cm lång. Lite hår hade hon också som var rödlätt. Vi hade blivit mamma och pappa och gissa om vi var stolta!!!

Imorgon fyller min Elina 7 år... Vart tar tiden vägen egentligen, är det verkligen 7 år sedan jag bara längtade tills hon skulle komma ut ur magen??

Nu ska jag packa in paket till mitt hjärta!

Kram

Majsan är inte alltid så försiktig när hon är i Elinas rum och leker med hennes saker, den annars så tålmodiga Elina har numer fått nog. Denna skylt hänger numer prydligt på Elinas dörr: